• Järn

    Övervikt innebär sämre förmåga att absorbera järn i tarmen

    Övervikt innebär en ökad risk för järnbrist och en sämre förmåga att absorbera järn i tarmen. Att tillsätta C-vitamin kan förbättra förmågan att absorbera järnet från maten vi äter, men bara delvis hos överviktiga, visar en nyligen publicerad studie.

    Att vara överviktig innebär en ökad risk att drabbas av flera kroniska sjukdomar så som diabetes typ 2 och hjärt-kärlsjukdom. Och som om inte det vore nog innebär övervikt en ökad risk för järnbrist och de symtom som järnbrist är associerat med så som en försämrad livskvalitet, restless legs och fatigue.

    De sista åren har flera studier visat att järnbrist hos överviktiga är vanligt. Den underliggande mekanismen anses vara den låggradiga, kroniska inflammation som är vanligt förekommande vid övervikt.

    Alla tillstånd som innebär inflammation innebär också en försämrad förmåga att absorbera järnet i tarmen, men också en försämrad förmåga att tillgodogöra sig av det järn som finns i järnförråden. Detta kallas även funktionell järnbrist.

    Det protein som frammanar dessa förändringar heter hepcidin och anses vara kroppens centrala järnregulator; the master of iron metabolism.

    Hepcidin är ett litet hormon som huvudsakligen bildas i levern och har som primära syfte att se till att vi inte får i oss för mycket järn, järn är nämligen toxiskt. Således ökar det då vi har stora järnförråd och minskar vid järnbrist så att vi ska absorbera mer järn i tarmen. Men även vid inflammation ökar det alltså vilket med tiden innebär att förmågan att absorbera järn försämras.

    I en nyligen publicerad studie ville en forskargrupp utvärdera huruvida absorptionen av järn från en måltid skiljde sig hos mellan en grupp som var överviktig och en grupp som var normalviktig. De ville också studera om tillsats av C-vitamin kunde öka upptaget av järn.

    Resultaten visade att gruppen med överviktiga enbart absorberade två tredjedelar av den mängd järn som gruppen med normalviktiga absorberade i genomsnitt. Dessutom hade tillsats av C-vitamin enbart hälften så god effekt på järnabsorptionen hos de överviktiga i jämförelse med de normalviktiga.

    Således är den utbredda strategin att tillsätta mer C-vitamin i maten mindre effektiv hos överviktiga än hos normalviktiga och sedvanliga järntillskott av järnsulfat (som absorberas via en hepcidinberoende mekanism) kan därmed vara mindre effektiva vilket indikerats i tidigare i studier.

    Ytterligare en upptäckt från studien var att ferritinvärdet, som anses vara det värde som bäst reflekterar järnförråden, inte visade sig vara bäst för att uppskatta storleken på förråden. I stället visade det sig vara måttet transferrinreceptor som bäst svarade på om en individ hade järnbrist eller ej.

    Ett ferritinvärde hos en överviktig person kan således indikera välfyllda järnföråd fast så inte är fallet. Särskilt allvarligt kan detta vara hos gravida kvinnor med övervikt. Järnbrist under

    graviditeten är förknippat med risker både för den gravida mamman samt fostret och det framtida barnet. I en studie som nyligen undersökte förhållandet mellan övervikt under graviditeten och järnstatus hos det nyfödda barnet visade att ett högt BMI var signifikant kopplat till låga järnförråd hos det nyfödda barnet. Järnbrist vid födseln har visat sig vara en riskfaktor för en sämre kognitiv utveckling vilket exempelvis kan yttra sig som inlärningssvårigheter i skolan.

    Sammanfattningsvis är järnbrist vanligt vid övervikt, och en orsak är ett försämrat upptag i tarmen. Att rekommendera en överviktig person med järnbrist att äta en mer järnrik kost och tillsätta tillsätta mer C-vitamin i maten riskerar att få dålig effekt. Järnsupplementering med vanligt järnsulfat eller järnfumarat riskerar också att ha dålig effekt eftersom denna typ av järn tas upp vi en mekanism beroende av hepcidin.

     

     

     

     

    Referens: 1. Cepeda-Lopez et al. In overweight and obese women, dietary iron absorption is reduced and the enhancement of iron absorption by ascorbic acid is one-half that in normal-weight women1
    Am J Clin Nutr 2015;102:1389–97. 2. Jones et al. Maternal obesity during pregnancy is negatively associated with maternal and neonatal iron status. Eur J Clin Nutr . 2016 August ; 70(8): 918–924.

  • D-vitamin

    Magnesium behövs för optimal effekt av D-vitamin

    Vanligtvis är näringsämnen beroende av varandra för att effekten av ett näringsämne ska bli optimal. Ett sådant exempel är magnesium, som behövs för att D-vitamin ska kunna aktiveras i kroppen.

    Magnesium och D-vitamin är två livsnödvändiga näringsämnen som behövs för att våra organ ska fungera. D-vitamin behövs bland annat för ett friskt skelett samt för aktiveringen av immunförsvaret medan magnesium bland annat behövs för uppbyggnaden av vår arvsmassa samt för regleringen av kalciumnivån i blodet. Ytterligare en viktig funktion hos magnesium är att aktivera många av kroppens enzymer, som behövs för att olika kemiska reaktioner ska kunna ske. En sådan reaktion är den som behöver ske för att D-vitamin ska kunna aktiveras till aktivt D-vitamin, vilket sker i levern. Brist på magnesium kan därför leda till att D-vitaminet inte aktiveras som det ska vilket i sin tur kan leda till att D-vitaminvärdet inte stiger som förväntat vid intag av tillskott med D-vitamin. I den vetenskapliga litteraturen finns flera rapporter om fall där D-vitaminvärdet inte stigit vid insatt behandling förrän tillskott av magnesium adderats. Effekten av D-vitamintillskott tycks helt enkelt försämras vid lågt intag av magnesium. Vidare finns rapporter om att det är vanligare med D-vitaminbrist hos individer med ett lågt intag av magnesium.

    Är man mån om sitt D-vitaminvärde bör man alltså se till att äta en kost rik på magnesium. Är man frisk räcker det med att äta en varierad kost för att täcka dagsbehovet. Ökade behov kan uppstå under graviditet och vid regelbunden, hård träning på grund av förluster via bland annat svettning vilket kan göra att man då behöver öka sitt intag av magnesium genom att försöka äta livsmedel som är särskilt rika på magnesium.

    Magnesium finns i livsmedel som baljväxter, bladgrönsaker, fullkornsprodukter, ägg samt i kött och fisk.

     

    Referens: Uwitonze et al. The Journal of the American Osteopathic Association March 2018 | Vol 118 | No. 3.