• Kost och hälsa

    Näringsakademin rapporterar: Så rubbas tarmfloran av hemjärn

    Att hemjärn från animalier är en bra järnkälla och fyller på järnförråden mer effektivt än icke hemjärn från vegetabilier har vi vetat länge. Men nu visar ny forskning på möss att en diet rik hemjärn samtidigt skapar potentiellt ohälsosamma rubbningar i tarmfloran.

    Rött kött utgör en viktig del av den typiska västerländska kosten och konsumtionen av kött har ökat kraftigt under de senaste decennierna. I takt med det har upprepade studier publicerats de senaste åren som kopplat ett stort intag av rött kött till en ökad risk för tjocktarmscancer, den näst vanligaste cancerformen hos kvinnor och den tredje vanligaste hos män. När charkuterier och rött kött listades som cancerframkallande av WHO 2015 rönte ämnet stor uppmärksamhet.

    Även om ett stort antal studier visade på att ett samband föreligger mellan intag av rött kött och tjocktarmscancer, var man fortfarande inte säker på vad som faktiskt orsakar sambandet. Flera hypoteser har presenterats i den vetenskapliga litteraturen där för mycket järn redan har föreslagit som en av flera förklaringar till den ökade cancerrisken på grund av den ökade nivån av fria radikaler som järn kan stimulera till. En annan teori bygger på förekomsten av cancerframkallande ämnen (heterocykliska aminer) som bildas när kött hettas upp till mycket höga temperaturer.

    Men nu förs en helt ny teori fram, som också har med järn att göra, men på ett helt nytt sätt. Denna gång har det nämligen med vår tarmflora att göra.  Forskare från universitetet i Montreal, Canada, har nämligen studerat hur en diet rik på hemjärn påverkar tarmfloran hos möss. Forskarna noterade att denna typ av diet minskade mängden hälsofrämjande Lactobaciller medan mängden sjukdomsalstrande Enterobacteriaceae. Ytterligare ett resultat av exprimentet var att mängden smörsyra, som anses har antiinflammatoriska effekter minskade.

    En förklaring kan vara att det är just de sjukdomsalstrande bakterierna som behöver järn för sin överlevnad. Flera av de arter som har hälsobringande egenskaper som ex Lactobaciller, behöver nämligen inte järn för att föröka sig. Lactobaciller kan ju som bekant överleva i extremt järnfattiga miljöer som ex yoghurt. Således kan en förklaring vara att de ”onda” bakterierna förökar sig på bekostnad av de ”goda”.

    Forskarna menar att om dessa resultat står sig hos människa kan detta leda till nya strategier för att minska hemjärns negativa effekter på tarmfloran.

    Men innan vi vet det kan vi ju faktiskt själva tänka på att ersätta en del av vårt intag av kött med vegetabiliska järnkällor, om det nu är just järnet vi vill åt.

     

    Referens: Constante et al. Dietary Heme Induces Gut Dysbiosis, Aggravates Colitis, and Potentiates the Development of Adenomas in Mice. Front Microbiol. 2017 Sep 21;8:180

     

  • Kost och hälsa

    Fibrer minskar risken för livsstilsrelaterade sjukdomar rapporteras i en studie från Lancet

    Att fibrer i allmänhet ska vara bra för hälsan har vi hört tidigare och äldre studier har visat på att ett högt intag av fibrer i kosten är kopplat till en lägre dödlighet orsakat av vissa åkommor. Men vilka sjukdomar är det mer exakt som ett högt intag av fibrer kan minska risken för och hur stor är effekten? Och vilken typ av fibrer har egentligen störst välgörande effekt på hälsan? Det var några av frågeställningarna som författarna bakom en nyligen publicerad metaanalys ville undersöka. Nedan följer en redogörelse.

    Studien som publicerades i januari i Lancet grundar sig på en metaanalys (en litteraturgenomgång) som totalt inkluderade 243 studier motsvarande 4635 studiedeltagare och 135 miljoner personår. Individerna fick ej vara kroniskt sjuka. I detta digra material noterades en riskminskning på 15-30 % för dödlighet (oavsett orsak), kardiovaskulär dödlighet, kranskärlssjukdom, stroke, typ 2-diabetes och tjocktarmscancer när gruppen som åt mest kostfibrer jämfördes med de som åt minst kostfibrer.

    I randomiserade studier, där individen alltså lottades till att äta på ett visst sätt snarare än att personens kostmönster enbart observerades (vilket kan öka tillförlitligheten i resultaten), noterades en sänkning i kroppsvikt, blodtryck och kolesterolvärden när de som åt mest fibrer jämfördes med de som åt minst fibrer. Riskminskningen var som störst när det dagliga intaget av kostfibrer uppgick till mellan 25 och 29 g per dag. Författarna menar att ett ännu större intag troligen kan översättas till ännu större riskminskningar givet de dos-responssamband som förelåg. Jämförbara fynd gjordes när man utvärderade effekten av fullkorn.

    Intressant nog noterades ingen skillnad när man undersökte effekten av kolhydrater med lågt glykemiskt index och högt glykemiskt index men samtidigt värderades evidensen för detta som lågt medan evidensen för effekten av kostfiber och fullkorn värderades som måttlig respektive låg till måttlig.

    Vi håller med författarna; dessa data är mycket goda nyheter! Inte nog med att resultaten är övertygande, utan det är också något som de allra flesta kan tillgodogöra sig av för att minska risken för livsstilsrelaterade sjukdomar. Därtill är ett ökat fiberintag både snällt i biverkningshänseende och miljöhänseende varför resultaten är extra välkomna. Linser, bönor och rotfrukter är dessutom snällt mot plånboken.

    Så hur duktiga är vi svenskar på att anamma dessa intressanta data i vår vardag? Enligt Riksmaten får vi endast i oss cirka 20 gram per dag vilket enbart är lite drygt hälften av det som Livsmedelsverket rekommenderar (25 – 35 g). Det finns alltså utrymme för förbättring och det är ju alltid något positivt!

    Referens: www.lancet.com January 10, 2019 http://dx.doi.org/10.1016/ S0140-6736(18)31809-9