• D-vitamin

    Magnesium behövs för optimal effekt av D-vitamin

    Vanligtvis är näringsämnen beroende av varandra för att effekten av ett näringsämne ska bli optimal. Ett sådant exempel är magnesium, som behövs för att D-vitamin ska kunna aktiveras i kroppen.

    Magnesium och D-vitamin är två livsnödvändiga näringsämnen som behövs för att våra organ ska fungera. D-vitamin behövs bland annat för ett friskt skelett samt för aktiveringen av immunförsvaret medan magnesium bland annat behövs för uppbyggnaden av vår arvsmassa samt för regleringen av kalciumnivån i blodet. Ytterligare en viktig funktion hos magnesium är att aktivera många av kroppens enzymer, som behövs för att olika kemiska reaktioner ska kunna ske. En sådan reaktion är den som behöver ske för att D-vitamin ska kunna aktiveras till aktivt D-vitamin, vilket sker i levern. Brist på magnesium kan därför leda till att D-vitaminet inte aktiveras som det ska vilket i sin tur kan leda till att D-vitaminvärdet inte stiger som förväntat vid intag av tillskott med D-vitamin. I den vetenskapliga litteraturen finns flera rapporter om fall där D-vitaminvärdet inte stigit vid insatt behandling förrän tillskott av magnesium adderats. Effekten av D-vitamintillskott tycks helt enkelt försämras vid lågt intag av magnesium. Vidare finns rapporter om att det är vanligare med D-vitaminbrist hos individer med ett lågt intag av magnesium.

    Är man mån om sitt D-vitaminvärde bör man alltså se till att äta en kost rik på magnesium. Är man frisk räcker det med att äta en varierad kost för att täcka dagsbehovet. Ökade behov kan uppstå under graviditet och vid regelbunden, hård träning på grund av förluster via bland annat svettning vilket kan göra att man då behöver öka sitt intag av magnesium genom att försöka äta livsmedel som är särskilt rika på magnesium.

    Magnesium finns i livsmedel som baljväxter, bladgrönsaker, fullkornsprodukter, ägg samt i kött och fisk.

     

    Referens: Uwitonze et al. The Journal of the American Osteopathic Association March 2018 | Vol 118 | No. 3.

     

  • D-vitamin

    D-vitaminbrist: en konsekvens snarare än orsak vid kronisk sjukdom med inflammation?

     

    D-vitaminbrist har i många observationsstudier kopplats till kroniska sjukdomar där inflammation är vanligt. Men vad är hönan och vad är ägget har många frågat sig?  Under senare år har dock ett antal studier visat att D-vitaminvärdet sjunker vid inflammation, något som tyder på att D-vitaminbrist kan vara en konsekvens snarare än en orsak vid flera kroniska sjukdomar där inflammation är vanligt. 

    Under de senaste tio åren har D-vitaminbrist kopplats till en mängd olika livsstilsrelaterade sjukdomar så som hjärt-kärlsjukdom och diabetes typ 2 vilket lett till att forskarna har spekulerat i om D-vitaminbrist har en roll i uppkomsten av dessa sjukdomar. Men de senaste åren har ett antal studier publicerats som tyder på att 25-(OH)-D sjunker som ett resultat av inflammation. 25-OH-D är den substans som analyseras för att mäta storleken på D-vitaminförråden.

    I en studie från 2013 undersökte forskarna D-vitaminnivåerna hos 30 ortopedpatienter före och efter kirurgi som innefattade en knä- eller höftoperation. Resultaten var tydliga ;25-OHD-värdet var signifikant lägre 48 timmar efter genomgången operation.

    Resultaten har även upprepats av en annan forskargrupp där D-vitaminvärdet utvärderades före och efter kirurgi, precis som i den första studien. Men i denna studie kunde forskarna, förutom att se en sänkning av D-vitaminvärdet precis efter operationen, även se en sänkning av D-vitaminvärdet 8 veckor efter operationen motsvarande en sänkning med 70 %. Sänkningen sammanföll med stegringar i inflammatoriska parametrar.

    Om även flera studier kan bekräfta teorin om att D-vitaminvärdet sjunker vid inflammation föreslår forskarna att D-vitaminbrist är ett delfenomen vid många kroniska sjukdomar på grund av kronisk inflammation snarare än en del i uppkomstmekanismen.

     

    1. Waldron et al. Vitamin D: a negative acute phase reactant. J Clin Pathol. 2013 Jul;66(7):620-2.
    2. Henrikesen et al. Pro-inflammatory cytokines mediate the decrease in serum 25(OH)D concentrations after total knee arthroplasty? Med Hypotheses. 2014 Feb;82(2):134-7.
  • D-vitamin

    Vad påverkar upptaget av D-vitamin i tarmen?

    De sista tio åren har kunskapen och intresset för D-vitamin ökat lavinartat vilket märkts inte minst på antalet publicerade studier om D-vitamin som mångfaldigats på bara några år. Till skillnad från flera andra näringsämnen som exempelvis järn, så saknas fortfarande en hel del kunskap om D-vitaminets roll i fysiologin. Ett område där mer kunskap behövs är D-vitaminets absorption i tarmen.  Hur absorberas D-vitamin och vilka faktorer påverkar upptaget?

    Nyligen publicerades en metaanalys i ämnet där författarna ämnade ta reda på just detta genom en systematisk genomgång av 46 prekliniska och kliniska studier.

    Författarna menar att det generellt sett finns sparsamt med studiedata som undersökt vilka mekanismer som är involverade vid absorptionen av D-vitamin. De konstaterade dock följande:

     

    ·      Till skillnad från tidigare antagande som gjort gällande att D-vitamin enbart transporteras via en passiv transport så absorberas D-vitamin troligen via både en aktiv transport samt en passiv transport. Den aktiva transporten sker troligtvis via transportörer som även deltar i kolesteroltransport, även om studieunderlaget fortfarande är knapphändigt.

    ·      D-vitamin absorberas mer effektivt vid brist än vid tillräckliga D-vitamindepåer.

    ·      D-vitamin absorberas mer effektivt när det intas med fett än utan samtidigt intag av fett även om D-vitamin kan absorberas även utan närvaro av fett. Typen av fett som D-vitaminet intas

    med tycks inte spela roll.

    ·      Hög ålder påverkar inte upptaget av D-vitamin.

    ·      Kolekalciferol (vitamin D3) och ergokalciferol (vitamin D2) absorberas lika bra men effekten av vitamin D2 är endast en tredjedel av den av kolekalciferol.

    ·      Även om övervikt är associerat med låga D-vitaminnivåer, som anses bero på sviktande mobilisering av D-vitamin från fettväven (som utgör D-vitamindepåer), tycks absorptionen av

    kolekalciferol inte påverkas av övervikt.

    ·      Kolestas, korttarmsyndrom, överviktskirurgi, cystisk fibros samt Crohns sjukdom innebar sämre absorption av D-vitamin i jämförelse med friska.  Dock tycktes inte primär, biliär cirros

    påverka upptaget nämnvärt.

    ·      Samtidigt intag av antikonvulsiva läkemedel tycktes inte påverka absorptionen.

     

     

    Författarna avslutar med att efterlysa mer studier som syftar till att identifiera de transportproteiner som är involverade i den aktiva transporten av D-vitamin i tarmen samt att kunskapen sedan översätts till kliniska studier.

     

    En länk till studien finner ni här:

    https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/29025082